Herr K, byt jobb, snälla
Jag har, rätt många gånger, under mina 5 år på nuvarande adress, funnit anledning att reta mig rejält på brevbärarna. Vi bor på nr 20. Det kommer rätt ofta post, som ska till nr 20, fast på någon av gatorna intill. Dessutom har de en förmåga att ge oss post som ska till nr 18 eller 22. Det sistnämnda kan jag ha viss förståelse för och det är ju inte så fasligt många metrar till de närmaste brevlådorna, men det förstnämnda blir en lite längre promenad (och för er som inte vet det så är Örjans Flamma förfärligt lat och slö).
I går fick vi en Vetenskapens Värld, som skulle till en herre i nr 20, på granngatan.
Idag lyckades den lille Citymail-pojken, på mopped (jag såg honom genom fönstret och han borde både se tillräckligt bra för att göra rätt och orka använda sedvanlig cykel), med en riktig bedrift. I vår låda la han ett brev som skulle till oss, två brev som skulle till nr 18 och ett brev som skulle till 22'an. Herre guuuud, hur svårt kan det va?!?
Min bloggkamrat, herr K, har ett förflutet som postiljon. Jag ber honom nu på mina bara knän. Snälla, snälla, snälla, återuppta din tidigare karriär!
/Örjans flamma
Jag hade läst Vetenskapens Värld till mitt kaffe och doughnut.
ÖF - en citymail-pojke är icke en postiljon. Det är lika fel som att kalla Chippen "fotbollsspelare" eller att kalla Speedway "underhållande".
För övrigt åker ingen riktig postiljon "mopped". En riktig postiljon färdas på cykel. En av postverkets stolta gula cyklar.
Även om liknelserna är lika skruvade som en Beckhamfrispark - så är jag böjd att hålla med Herr K; det heter inte "mopped".
Det verkar lika svårt att få er att skriva egna inlägg (istället för att kritisera andras), som det är att få moppe-pojken att lägga brev i rätt låda och att få sambon att låta bli att tjuvläsa felaktigt utburen tidning... Jag fick bokstavligen slita den ifrån honom och med mycket ilsken röst uppmana hon att gå till adressatens låda...
"hon"? Är det något du vill berätta, ÖF?
Som de språkpoliser vi är, tvivlar jag icke på att ni insåg rätt kvickt att "hon" i detta fall är en förkortning på "honom". Hade han varit en hon, hade det stått "henne" (annars hade ju meningen varit regelvidrig). Ack så jag längtar efter ert sällskap, men semester är icke så illa det heller.
