Aldrig riktigt lycklig

Sitter i solen och njuter av värmen. Har en slapparhelg med inte mycket inplanerat. En av bloggens trogna läsare bor hos oss över helgen och det är alltid nice med sällsis. Känns lite som när man var tonåring och umgicks dygnet runt med vänner, istället för det mer vuxna umgänget (när man istället ses ett par timmar över en middag). Kul att känna sig ung. Blir en riktig Melodifestivalkväll, med 4 st under 20 år och 3 "något äldre".  Läsk, chips, godis mm i långa banor (men jag lär nog behöva låta gubben dricka nått starkare, för annars kommer han inte stå ut).

Låter ju som en alldeles förträfflig helg, eller hur? MEN, här sitter jag alltså i trädgården och njuter. Hur länge fick jag göra det? Jo, ca 5 min. Det jag inte tänkte på är att inte bara jag lockas av sol och värme. En granne är tyst och trevlig, påtar lite ogräs och sköter sig riktigt bra. Men barnfamiljen på andra sidan gatan är en annan historia... Det sågas och sågas och sågas och sågas. Gissar att de bygger vidare på kojan. Dessutom har de en förmåga att använda ett gammalt stenåldersbeteende när de kommunicerar. De varken ringer eller SMSar till varandra. De SKRIKER. Dottern (10 år) är arg på lillebror (8 år) och skriker av den anledningen. Sonen är sur för att syrran är sur och mamma ska skipa rättvisa. Nä, jag tror jag går in och lägger mig på soffan istället. Där är det tyst och lugnt... 

/Örjans lättirriterade flamma



Kommentarer
Postat av: Anonym

Du och jag, vi skriker aldrig åt varandra!

2009-05-17 @ 21:29:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0