Arga Damen

Jösses vad långsamt veckorna går.  Nu har jag fortfarande 1½ vecka kvar till semester, men inte tänker herr K vara kvar och trösta mig för det. Han går på semester idag, så nu kommer stackars Flamman sitta helt ensam och övergiven.

Dessutom verkar det som att semester stoppar alla bloggkamrater från att röra vid datorer... Stoppade det Flamman, då hon var på Kreta? Icke!

Imorgon är det 18- och 20-årskalas där hemma. Kan inte riktigt påstå att jag längtar efter att fylla huset med partysugna tonåringar. Någon där ute i cyberrymden som har ett militärtält jag kan låna? Fast det förstås, jag skulle ju kunna köpa 35 regnställ och låsa ytterdörren, så får de vara utomhus och fira, oavsett väderlek... Rikliga mängder sprit skulle ju också kunna vara en lösning, men knappast moraliskt korrekt.

Får tänka positivt och glädjas åt att töserna har många kamrater. Jag minns faktiskt min egen 20-årsfest, trots att det är typ 258 år sedan, så den är nog rätt viktig.

/Örjans flamma

Om någon nu missat det så har tydligen två färjor kört ihop i hamnen i Nynäshamn. Det var säkert ingen rolig upplevelse för passagerarna som var med om det eller för det 15-tal som skadades. Allt som allt gick det ju bra och det verkar som det egentligen inte var någon större fara.

Aftonbladet har en lite annan vinkling på händelsen: "2000 passagerare överlevde mirakulöst".

Är det verkligen ett mirakel att överleva något som skulle kunna varit livsfarligt men egentligen aldrig var någon större fara?

/Herr K

Juli har inte varit någon höjdarmånad. Vädret; Skit samma. Arbetsbelastning; Skit samma. Massa högtidsdagar i familjen; Skit samma. Bajens urusla spel; Skit samma. Har nåtts av 3 dödsbud, bland Bajen-vänner/bekanta, de senaste veckorna; Icke skit samma.

Det är så ledsamt, speciellt med tanke på att två av dem var 33 resp 34 år och hade små barn. Jag är 10 år äldre och skulle verkligen inte velat missat mina 10 senaste års erfarenheter. Vill inte missa de 10 nästkommande heller...

Min sambo är gudfar till en av de avlidnas söner. Oj, vad vi ska göra allt för att stötta honom. Just nu är han 2,5 år och tror fortfarande att det inte är sant att pappa är död och under begravningen var han mest glad och skulle trösta farmor, som verkade ledsen. Hans mål i livet är att bli stor, för då blir pappa glad. Han har bara ett bekymmer och det är hans rädsla för gräshoppor... Han var på matchen igår, med sin mamma, men är tack och lov för liten för att förstå spelet.

Nä, jag ska verkligen ha som sommarmåtto att "Undvika gnäll!" (fast lite arg får man väl va emellanåt?)

/Örjans ledsna flamma

På tunnelbanan i morse, var jag tvungen att göra nått jag inte gillar. Jag hade inget val. Som flitiga läsare vet, så är jag inte speciellt förtjust i personer som förser hela vagnen med dunkadunka från otroligt dålig musik, pga hög volym eller dåliga lurar till sina musikspelare. Jag blev nämligen tvungen att höja min volym till max, fast jag tror inte det störde någon (både pga anledningen till att jag höjde, men även tack vare att jag har utmärkta hörlurar).

Några säten bort satt nämligen en ung herre och talade i telefon. Inget ovanligt, men denne gosse talade så högt att jag tror personer på mötande tåg kunde höra honom. Dessutom hade samtalet inget som helst underhållningsvärde (vilket vissa andra öppenhjärtliga samtal kan ha), eftersom han talade på ett fullkomligt obegripligt språk (jag brukar annars vara grym på att klura ut vilket språk det är, men gick fullkomligt bet denna gång).

Jag har levat i förvissningen att det enbart är sydamerikanska kvinnor som behöver skrika i telefon. Har dragit slutsatsen, att man måste använda en ljudnivå på sin spanska, så att rösten bär över Atlanten UTAN telefon. Nu vet jag dock bättre. Nordafrikaner är värre. Tror någon försöker tala om för mig att cykla till jobbet...

/Örjans ljudkänsliga flamma