??
Vad hände med alla argadamenbloggare? Är vi inte arga längre? Har vi inga datorer? Har vi tappat skrivförmågan?
Naturligtvis icke! Vi är precis lika arga som vanligt, men har helt enkelt inte orkat blogga om det. Nu hoppas jag vi gemensamt kan ta tag i det här igen.
Det som fått mig att vakna till, är att bloggen kan bli en länk till den griniga Surbulan, som kommer lämna vårt arbetsrum, för någon slags förvirrad karriär i konsultbranchen (vissa gör vad som helst för lite extra stålar...). Jag hoppas han kommer avsätta lite dyrbar konsulttid och meddela oss vad som händer i hans liv. Att han målande och känslomässigt beskriver hur han sakta men säkert bryter ihop fullkomligt, i sorg och saknad efter sina fantastiska fd arbetskamrater och minns att det faktiskt var bättre förr, är något jag kallt räknar med.
Tack för de här åren i poden, kära Bula!
/Örjans flamma
Naturligtvis icke! Vi är precis lika arga som vanligt, men har helt enkelt inte orkat blogga om det. Nu hoppas jag vi gemensamt kan ta tag i det här igen.
Det som fått mig att vakna till, är att bloggen kan bli en länk till den griniga Surbulan, som kommer lämna vårt arbetsrum, för någon slags förvirrad karriär i konsultbranchen (vissa gör vad som helst för lite extra stålar...). Jag hoppas han kommer avsätta lite dyrbar konsulttid och meddela oss vad som händer i hans liv. Att han målande och känslomässigt beskriver hur han sakta men säkert bryter ihop fullkomligt, i sorg och saknad efter sina fantastiska fd arbetskamrater och minns att det faktiskt var bättre förr, är något jag kallt räknar med.
Tack för de här åren i poden, kära Bula!
/Örjans flamma
Kommentarer
Postat av: Surbulan
Kära flamma. Har nu levt ett par veckor i det nya. Vad ska man säga, gott kaffe(dock ingen skillnad mot tidigare), inga pranks, inga gliringar, inget fotbollssnack, inga odemokratiska beslut, inga obskyra listor. Har ännu inte brutit ihop i saknad av detta. Har nu även min kära bok från hemorten. Vad återstår då? Ja, det är naturligtvis de fantastiska abetskamraterna, och då är det klart att en tår trillar på kinden. Men helt plötsligt slår det mig att det faktiskt var just dessa fantastiska arbetskamrater som låg bakom dessa pranks, gliringar, fotbollssnack, listor osv. Jag är fortfarande vid gott mod... ;).
/Surbulan
Trackback
